Grabbar! Varför turnerar ni inte i folkparkerna? Varför man er så sällan i radio eller TV? Och kan ni inte åtminstone göra en LP med låtarna på?

Kraven på att Bonnakapälle också skall bli multikonst har varit många och starka. Och inte är det av blygsel som vi inte ställer upp på’t. Men det är så lagom lätt att fixa spelbart kapäll en folkparkssommar, när halva gänget har packat instrument och sovsäck på ryggen och åker Interrail. Och schäänten säljer sockerdricka i Svartåfors. Och att vi förekommer så sparsamt i radio och och TV beror mest på att Sveriges Radios avtal med staten förbjuder reklam.

Men okej då, en skiva skulle vi ju kunna fixa. I och för sig finns en sådan förut, en EP från 1964. Men alla låtar utom sex saknas på den, dessutom är den slutsåld. Och studioinspelad: inte ett publikjubel så långt örat når.

Så här har vi’n: Bonnkapälle lajv. Bonnnkapälle on stage. Eller på rikssvenska MÄ STAKE: BONNAKAPÄLLE!

Lätt var det inte. Vi fick till och med kosta på oss ett par rep. Och så kom vi ju på, att åtskilliga kapällister inte haft chansen att spela in en skiva under decenniet som gått sen sist. Varför vi leta upp så många kapällister vi kunde hitta från mitten av 60-talet och framåt. Och inbjöd dom att tillsammans mä oss youngsters klämma åsta mä så mycke sound vi kunde få in på en LP. Ur malpåsen plockades fram dussintalet åldermän, varför ett av de största och BÄSTA kapäll som funnits under åren kunde möstras in vid inspelningstillfället. Spelplats: Soldathemmet Ryttargården, Linköping. Tidpunkt: 31.1.76 klockan ätt. Ett större antal fans mötte också upp, och gav en härlig inramning åt spelfesten. Därav titeln: Bonnkapälle på skive.

Stämbesättningen gav oss en del huvudbry: Vi stog plötsligt mä fem trumslagare, två baskaggslagare och 116 klarinettister. Vilket inomhus låter lite för saftigt. Dessutom hade vi tillgång till tre schäänter från 70-talet. Problemet löstes på så sätt, att vi lät olika slagverkare (våldsverkare?) spela på olika låtar, klarrarna fick ta’t lite lugnt. Och de två överblivna schäänterna fick glänsa på annat sätt. Dessutom lät vi Masken agera skuggschäänt. såtillvida att han fick sköta det musikaliska viftandet (hög ton: armen upp i luften, låt ton: armen ner i golvet). Han ledde också allsång, inte minst publikens.

Efter tre timmars jobb inklusive pauser hade vi fått ihop en hel schåvv och ett band på 1 timme 20 minuter. I grovmaterialet ingick då en del repriser på vissa nummer, en gåv till den helt fantastiska publiken. Dessutom dubbel uppsättning “Räven”, som inte funkade helt första gången.

Redigeringsarbetet blev därför inte det lättaste, bl.a för att LP:n helst inte skulle vara längre än ca 40 minuter. Det sket vi i, å gjorde’n 10 minuter längre. Och ändå fick vi inte plats med någon av versionerna på Räven, Snövits dansnummer i TV:s julaftonsprogram. Den blev helt enkelt för lång. Saknas gör också “Helan”, ett av kapälles paradnummer. Den glömdes bara bort i den allmäna yran, trots att den var inrepad och klar. Dessa två låtar kan vi därför använda till att göra en singeluppföljare till den här LP:n. Borttagna från råtejpen är också alla på-begäran-låtarna i slutet av konsären, förutom signaturn förstås, däribland Sivert Emanuels enmansversion av en mycket Wild Cat Blues.

Låtarna är delvis omkastade i spelordning. Det var nämligen så, att Mjölkarn skulle hem till laggårn (det är sant) i tid, varför vi tog en del av sånglåtarna efter att han gått.

Inspelningens nivå av framförallt Frasses (schänten) prat gav teknikerna en hel del trubbel! Det var ojämnt och alltför svagt i ljudstyrka. Vid redigeringsarbetet försökte därför teknikerna, och den kapällist som hjälpte dom att skruva på nivårattarna, att “räta ut” ojämnheterna. Det var inte så lätt: Under inspelningen vände sig Frasse om stup i kvarten och gick dessutom fram och tillbaka över scengolvet som en blivande far i ett BB-väntrum. Därför hörs volymändringarna här och där på skivan. Liksom en och annan av skravarna mellan bandklippen.

Några av låtarna kräver kommentar: Lennart Andersson är flitigt i elden med specialuppgifter. Han är försångare på Ovan där, han läser recitativet på Rosen och han slår in Texas med “åtte snabbe”. Något för kortklippt får han också veta att han är, när han slår in Alpens med 7 1/2 inslag, inräknad av Frasse (som sedan spelar med på låten: cymbaler. Inte bra!) På Alpens spelas basunsolot av Mjölkarn, assisterad av Karnebrant. På Stjärnan spelar en annan altmeister trumsolo: Masken. Medan Pära Ekman hinner med att anföra Ankart med två “Glenn Millerinslag” innan vi äntligen kommer till slutet på den. Och solot på AnneMarie spelas denna gång av både klarrar, melodica och den ende skinnjuck-spelaren: Tabbis (om det finns minst två juck med samtidigt är dom ensamma, men här är alltså den alternativa versionen av solot).

Och resultatet? Toppen! Bättre än såhär låter aldrig Bonnkapälle (och heller ingen annan orkester för den delen). Eller hur?

Slutligen: Den här skivan tillägnas i första hand Roffan Westman, kapällist från 1970 och fram till sin död i augusti förra året. Och en av de största. “Vi speler aldrig mer mä samme feeling”, sa Frasse vid jordfästningen. På den här skivan spelar vi inte ens med samma sound som på hans tid: det är nämligen ingen som spelar skurbräda på låtarna.

Ett varmt tack till:
Teknikerna Rolf Skoglund och Roland Svennberg, utrustade med världens tålamod.
Producenten Pelle Mattsson, som fixat allt det praktiska.
Föreståndaren på Ryttargården, Thore Gullberg, för vänligt bemötande.
Eva Ahlqvist för framsideteckningen.
Linköpingsljudet AB för lån av bandspelare.
Samt inte minst: den underbara PUBLIKEN.

PLATTCHARMÖRERNA FRÅN SLÄTTA.

Förste sida: 
Signaturn (O hur saligt det är att få vandra. Trad.)
Farfars (Se farfar dansar gammalvals. T. Andy)
Lotta (Halta Lotta. Trad.)
Östergyllen (S.Granlund)
Åa (Down by the riverside. Trad.)
Alpens (Alpens Ros. Arr BK)
Berliner (Berliner Luft. Arr. BK)
Texas (The yellow rose of Texas. Arr. BK)
Viggen (B. Lindkvist)

Andre sida:
Denten (Studentsången. H. Sätherberg/P. Gustav)
Spiskroka (Spiskroksvalsen. K.G. Lundin)
Morsan (Lili Marlen. N. Schuze)
Ovan där (Ovan där. Lindstam)
Ankart (Anchors Away. Zimmerman)
Stjärnan (When the Saints. Trad.)
Jolly Bob (L. Dahlqvist)
Rosen (Beman)
Anne-Marie (Arr. BK)

Såsom schäänt hörs: Thomas Franzén. För brasset stod: B. Stocklassa, E. “läppen” Sandell, T. Lindqvist, T. Wallin, A. Winqvist, H. Persson, T. “Honken” Holmström, T-B Lyrhed, M. Hersberg, A. Larsson, “Slakastäppens son”, T. Faresjö, A. Lundin, L. Kanebrandt, P. Månsson & S. Lundgren. Trummera trakterades av: L. Andersson, L. Andersson, P. Ekman, M. Tideman, W. Dahlqvist, P-Å Samuelsson & J. Andersson. Klarinett har L. Öberg, B. Uggla, T. Ekstrand, M. Tinnerwall, U. Larsson, E. Strand, P. “Edward” Andersson, & S. Lundgren spelat. Som övrig utfyllnad på diverse instrument hörs? T. Nygren, G. Nilsson, T. Eriksson, U. Hofstedt, G. Westman & E. Malmberg.