Historik

Återigen hade det dragit ihop sig till maj-karneval i Linköpings stad. Solen sken både ute och inne, såväl i hjärta som i sinne. Så följde därav att de gladlynta stadsborna gick man ur huse för att glädjas åt festspelen. Barn stod till en början förvånade längs vägkanten med sina kramdjur i famnarna, förunderligt pekande i riktning mot något vars like de aldrig tidigare skådat. Så brast de icke desto mindre ut i klingande skratt, omgivna av omfamnande kärlekspar och tjoande åldringar, när karnevalstågets första ekipage passerade. Sannerligen var inte ett öga torrt denna förunderliga majdag. ännu visste emellertid endast få, att det just detta år, nämligen inte mindre än ettusenåttahundrasextio år sedan Guds sons välsignelserika människoblivande, skulle komma att skrivas historia.

Plötsligt vänder sig lille Kalle, iklädd de, dagen till ära, nyinförskaffade finbyxorna, till sin mor och utbrister häpet: ”Se kära mor, säg, vad är det där för ett lustigt ekipage?” Till sin förvåning märker han dock hur hans mor likväl förundras över det sällsamma miraklet som framskrider längs den blomsterbeströdda S: t Larsgatan. Vad kunde nu detta vara? Sanningen är den, att brukarna av den böljande östgötaslätten, länge hade känt sig underrepresenterade i de festligheter som maj-karnevalståget innebar. Följaktligen fick de, just detta år, fatt i, vad som på gårdarna kunde uppbringas i form av diverse ljudalstrande bråte, och trängde sig sålunda in mellan det sjunde och åttonde ekipaget i karnevalståget. Och tro mig om jag säger, att det inte bara var Kalle och hans mor som höll på att spricka av glädje, när de denna första gång mötte det, som än idag, är känt under namnet Bonnkapälle.

Historik

Återigen hade det dragit ihop sig till maj-karneval i Linköpings stad. Solen sken både ute och inne, såväl i hjärta som i sinne. Så följde därav att de gladlynta stadsborna gick man ur huse för att glädjas åt festspelen. Barn stod till en början förvånade längs vägkanten med sina kramdjur i famnarna, förunderligt pekande i riktning mot något vars like de aldrig tidigare skådat. Så brast de icke desto mindre ut i klingande skratt, omgivna av omfamnande kärlekspar och tjoande åldringar, när karnevalstågets första ekipage passerade. Sannerligen var inte ett öga torrt denna förunderliga majdag. ännu visste emellertid endast få, att det just detta år, nämligen inte mindre än ettusenåttahundrasextio år sedan Guds sons välsignelserika människoblivande, skulle komma att skrivas historia.

Plötsligt vänder sig lille Kalle, iklädd de, dagen till ära, nyinförskaffade finbyxorna, till sin mor och utbrister häpet: ”Se kära mor, säg, vad är det där för ett lustigt ekipage?” Till sin förvåning märker han dock hur hans mor likväl förundras över det sällsamma miraklet som framskrider längs den blomsterbeströdda S: t Larsgatan. Vad kunde nu detta vara? Sanningen är den, att brukarna av den böljande östgötaslätten, länge hade känt sig underrepresenterade i de festligheter som maj-karnevalståget innebar. Följaktligen fick de, just detta år, fatt i, vad som på gårdarna kunde uppbringas i form av diverse ljudalstrande bråte, och trängde sig sålunda in mellan det sjunde och åttonde ekipaget i karnevalståget. Och tro mig om jag säger, att det inte bara var Kalle och hans mor som höll på att spricka av glädje, när de denna första gång mötte det, som än idag, är känt under namnet Bonnkapälle.